Hej
Hemma idag, ensam.
Dagarna nu går mest ut på att få tiden att gå tills han kommer hem.
Det är tråkigt nu och känns oerhört jobbigt att bara gå runt & runt & runt tills han kommer hem, men när han väl kommer innanför dörren så är det så värt det. För jag älskar så mycket!
Från att ha pluggat dygnet runt och bara ha tankarna på det till att gå till ingenting är en sån fruktansvärd omställning. Jag blir rastlös samtidigt som jag är så slutkörd att jag inte orkar göra någonting. Ena seknunden har jag en enorm lust att bara städa hela lägenheten och nästa orkar jag inte ens sätta in ett glas i diskmaskinen. Hur ska detta gå?
Men jag är glad! För trots att jag inte längre att min framtid så planerad längre och jag inte vet hur jag ska kunna försörja mig så är jag ändå glad. För att nu kommer jag på riktigt att flytta hit till Göteborg, till han som jag älskar. Vi kommer nu att börja vårt liv tillsammans på riktigt och jag vet att så länge jag har min blivande make så kommer allt lösa sig.